Att vara chef måste vara lustfyllt. Det är arbetslusten som får dig att må bra, uppnå resultat och skapa trivsel hos medarbetarna. Men varifrån ska du plocka fram lyckan, mitt i vardagsstressen och resultatpressen? Är lyckoruset något vi ska eftersträva till varje pris?

Det var några av de frågor som diskuterades på Stora Chefsdagen, som arrangerades av tidningen Chef i samarbete med Previa.

Bengt Brülde, Sveriges främsta lyckoforskare var på plats på Grand Hotel i Stockholm i oktober. Han menade att visst är lyckan viktig för vårt välbefinnande, men moralen är minst lika viktig. Som chef bör du tänka ”ett lyckligt, moraliskt och meningsfullt liv och chef” – inte ”lycklig och chef”:

– Det är mer moraliskt rätt att bidra till andras lycka, sade han.

Tro inte heller att nya platt-tv:n eller löneförhöjningar gör oss lyckorusiga någon längre stund, underströk Bengt Brülde.

– Glädjeeffekten av materiella förändringar går över snabbt. Det gäller inte kärlek, vänskap, arbete och en aktiv fritid. Man tröttnar inte på sin partner efter tre timmar. Likadant är det med ett arbete som man trivs med.

Fast det visste vi väl? Att shoppingglädjen är flyktig och att långsiktiga relationer är ett osvikligt lyckorecept. Eller är det så att vi ständigt måste påminnas om lusten och lära oss att bevara den?

Enligt SKF:s vd Tom Johnstone, som älskar sitt jobb, finns det några enkla knep att behålla jobblusten och inspirera sina medarbetare. För det första: ha en tydlig vision. Den andra är att kommunicera det på ett sätt så att alla förstår. Nummer tre är att skapa förutsättningar för framgång, genom att motivera och skapa energi. Nummer fyra är att skaffa sig ett bra team.

– Du måste inte ha dina bästa vänner omkring dig, men ett bra team. Ledare har förmåga att hitta rätt folk och modet att be dem göra jobbet. Punkt nummer fem är att följa upp.

Nyfikenhet verkar vara en förutsättning för lycka. Helst kryddat med ett konstnärligt förhållningssätt, som Marie-Louise Ekman har. Hon är chef på Dramaten och anser att hon som konstnär får sitt eget facit och det lär henne att uppsöka gränser – i stället för att backa för det okända. Det modet kan vara bra att ha på Dramaten, som emellanåt är en stormig arbetsplats.

– Min drivkraft är då att jag tror att jag kan uträtta något som inte står på kartan ännu. Jag tror att jag är bra på att transponera om den energi jag får från omgivningen till idéer.  Jag är väldigt lustdriven, skulle jag tappa min lust i morgon så skulle jag lämna mitt jobb.