- Jag har fått med mig mer kunskap om hur man gör för att organisera och stötta människor i svåra situationer. Jag tror jag har fått bättre förmåga att bedöma och hjälpa till i de lägena, säger Monika Oswaldsson.

Monika arbetar till vardags som psykolog på Previa i Eskilstuna, men under 2009 var hon tjänstledig nästan hela året för att jobba för den internationella hjälporganisationen Läkare Utan Gränser på Haiti. Hon hann i princip bara hem och vända. När den stora jordbävningen inträffade ville hon återvända för att hjälpa till.

Vad gjorde du på Haiti efter jordbävningen?
− Jag ingick i Läkare Utan Gränsers första katastrofstyrka och hade som uppgift att få i gång det psykosociala stödet till patienter och anhöriga. Det betydde att bedöma situationen, rekrytera medarbetare, organisera arbetet, utbilda och handleda psykologer och socialarbetare på plats. I ett så akut skede blir det ganska mycket ”hands on”. Jag följde med dem ut i fält för att se hur de jobbar och handledde dem direkt i mötet med patienterna.

Vad var den största utmaningen?
− Att möta ett så enormt hjälpbehov med begränsade resurser, men också att hela tiden hålla balansen och stötta sin egen personal, inte pressa dem. De har ju varit med om samma upplevelser som andra på Haiti – förlorat vänner och familj och bor på gatan. Så det krävdes ett ganska nära ledarskap.

Vilka lärdomar från Haiti tar du med dig in i jobbet på Previa?
− Bland annat mer kunskap om hur man gör för att organisera och stötta människor i svåra situationer. Jag tror jag har fått bättre förmåga att bedöma och hjälpa till i de lägena – se vad som egentligen händer och vad de berörda människorna behöver just nu. På det personliga planet tar jag också med mig förmågan att känna mig trygg i väldigt pressade situationer, eller i alla fall lugn. Trygg var man ju inte alltid med alla efterskalv.

Hur har du själv förändrats i ditt arbete?
− Jag har mer distans till det jag håller på med, exempelvis vid konflikter på arbetsplatsen. Med ett annat perspektiv på det hela vågar man gå närmare andra människor och uppleva starka känslor, men kan samtidigt hantera situationen, så att de starka känslorna kanaliseras och leder till utveckling.

Ser du några likheter mellan den extrema situationen på Haiti och den mer lugna i Sverige?
− Det finns många. Vi är ju alla människor och reagerar i grunden på liknande sätt inför svårigheter i livet. Även när organisationer har det besvärligt styrs det ofta av liknande processer, system och funktioner. Sedan sker allt förstås på en annan skala på Haiti – reaktionerna blir mer extrema, fler människor är berörda och det finns mindre resurser och större behov – vilket innebär mycket högre press på alla. Här kan man ju gå hem efter åtta timmar, det gör man inte där.

Känns våra problem här hemma futtiga nu?
− Nej, så funkar det inte. Sitter jag och jobbar med en grupp på en arbetsplats som har det besvärligt, så är det deras konkreta verklighet. Då måste vi hjälpas åt för att försöka hitta en lösning. Vi har ju mycket större tillgångar och fler medel för att lösa situationerna här hemma, där både samhälle och företag fungerar. Chansen att lyckas är därmed goda.

FAKTA: Priset delas ut i oktober
Stora Psykologpriset syftar till att uppmärksamma psykologers insatser för att förbättra människors livskvalitet och bättre ta tillvara mänskliga resurser. Det delas ut av Pearson Assessment i samarbete med Sveriges Psykologförbund. Monika Oswaldsson är en av 22 nominerade till årets pris. Vinnaren utses i oktober och erhåller en prissumma på 100 000 kronor.
Följ utnämningen på www.storapsykologpriset.se

Text: Susanna Lidström